Äntligen fredag.

Vet inte om jag är påväg upp eller påväg ner. Orolig i kroppen och tung i huvudet. Ingen rolig kombo. Drack ett glas vin till lunchen, så vansinnigt gott! Kände dock hur lättpåverkad jag blivit. Längtar hem nu. Vill snosa på vovven och bli kramad och omhållen av sambon. Är otroligt trött på den här bergochdalbanan jag ständigt befinner mig i. Jag vet att jag måste sköta mina medeciner ännu noggrannare och se till att inte missa dem, men det är fortfarande svårt. Tror inte att jag riktigt har accepterat mitt kemiska behov… Jag blundar hellre för det en stund till, trots att min egenhändigt pyntade dosett skramlar högre än någonsin i handväskan. Ska bli skönt att ta helg, slappna av på tåget och landa lite innan promenaden hem till kärleken och värmen. Är lite stingslig fortfarande, hoppas att det bara är en tillföllig biverkning på doshöjningen…