*suckar* Ja. I samband med hypomaniska och maniska skov tenderar jag till att bli något objektfixerad. Ibland är det musik, något speciellt klädesplagg, en god vän, eller en i mina ögon intressant alternativ partner. Inte att jag letar efter ett objekt att exempelvis vara otrogen med. Det skulle jag aldrig göra mot min nuvarande sambo. Men som nu, en praktikant på min arbetsplats har länge figurerat i mitt undermedvetna, jag har, hur patetiskt det än låter, drömt om honom och haft både en och annan fantasi av det hetare slaget. Först nu, denna veckan, som är hans sista, har jag vågat ta lite mer kontakt och försöka lära känna honom. Jag blir så irriterad över mig själv. Kunde inte heller låta bli att skicka smått pinsamma sms heller, så vi får väll se hur allt verkar imorgon. *rodnar*  Jag vet att det här beteendet hör till min sjukdom och att jag egentligen kanske som ”det riktiga jaget” hade vågat prata mer ingående med honom tidigare. För ”det riktiga jaget” hade inte blandat in honom i sina fantasier osv och hade därför inte varit så förbannat blyg. De mest fantastiska personerna i min närhet går mig bara förbi när jag fastnar i det här fixerandet.. Jag är så uppriktigt trött på det!  Har ni liknande erfarenheter?