äntligen hemma.

Dagen lider mot sitt slut och jag har åkt hem från jobbet och götet med en liten, liten klump i magen. Klumpen som jag skapade igår kväll. Det är lustigt att jag lyckas bygga upp sådan separationsångest från någon som egentligen inte står mig nära.. Jag har bara en stark önskan om att han faktiskt gjorde det. Jag betedde mig som en kärlekskrank fjortis imorse. Vilka kläder blir bra, vilken BH gör brösten snyggast, hur sminkar jag mig för att framhäva alla (enligt mig) fina drag..  osv osv. det tog 40 minuter idag för mig att lägga på mig ansiktet och sätta fast lösögonfransar. PÅ BUSSEN! Det blev fantastiskt fint, för en utekväll på typ Gretas… *suck* Jag gjorde det i allafall. Jag tog mod till mig och tvingade till mig en kram innan han gick hem. Tur att han var usel på det, annars hade jag nog inte fått någon sömn i natt heller.

Jag vaknade nämligen halv fyra imorse och kunde inte somna om. Bloggade omkring i en timme och vilade huvudet en stund innan jag tog mig en lååång varm dusch.  Är helt slut nu. Men ändå orkar jag inte samla tankarna tillräckligt för att göra det jag egentligen borde. Blä. Lång dag, säkerligen en kort natt.

Viktig debatt

En blogg som jag ganska nyligen fått upp ögonen för är Dove With Gun
. Inlägget jag länkar till beskriver egentligen hur dagens psykvård ser ut. Jag själv har inte legat inne mer än en gång, det är endast för att jag inte orkar kämpa mig till en sängplats eller haft så underbara vänner som jag har nu, som kört och stöttat mig igenom helkvällar på psykakuten. Jag blir väldigt berörd av allt han skriver, för det här skulle lika väl kunna vara Du, eller Jag. Att man blir ovänligt och/eller okunnigt bemött av personalen på psykiatriska inrättningar är inget ovanligt idag. Det är väldigt många individer inom vården över huvudtaget som verkligen har hamnat på fel plats. Inom psykiatrin blir detta faktum mer märkbart då empati från personalen är så oerhört viktigt för tillfrisknandet. Ett fysiskt sår läker lite mer av sig själv med hjälp från eventuell antibiotika osv. Hade jag haft mer ork och energi hade jag troligen kastat mig handlöst in i den här debatten, men nu får fokuset ligga hos dem som har ordets gåva och glöden för det. Väl talat DWG! Tack till Psykbryt för länken, hade aldrig hittat dit annars.

äntligen fredag?

Känner mig som världens löjligaste där jag står. För urringat, för mycket smink och bortgjord. Inte uttalat, men spåren av gårdagens tanklösa sms sitter i. I mitt huvud.. Som en spärr som hindrar mig att prata avslappnat med honom. *suckar högt*

Till ett annat problem.. Eller ja. Det mesta tenderar att bli problem i min värld just nu. Fick besked om att jag inte kan ha med mig hunden till jobbet. Inte det att jag inte förstår orsaken, för det gör jag. Och jag respekterar deras åsikter. Men. De frågade mig om det finns något som de kan göra för mig, och detta var det enda som jag verkligen behövde hjälp med. Hundrädlsa. Bajsord. Bajsdag. Man ska inte erbjuda hjälp om det inte finns någon att få. Hemskt besviken och småhög på atarax, men inte ens det hjälper. Atarax + choklad kanske?  Sorg i själen.