You are currently browsing the daily archive for april 23rd, 2008.
Varför ska jag hålla tyst om saker som jag känner? Varför ska jag hålla inne på kunskap? Varför skall jag låta någon annan säga till mig vad som är tillåtet att säga eller inte? Jag blir så trött. Orkar inte bli arg. Omsatte min irritation till lite pyssel, så designteamskorten hann bli färdiga i tid i allafall. Ja. Arkivet design&papper engagerar mig i mitt pysslande och lämnar roliga påsar med härligt innehåll att skapa ifrån. Jag har behövt press nu för att kunna skapa fritt, och det pressade skapandet föder i sin tur ny inspiration.
Kom visst ifrån ämnet. skitsamma egentligen, för jag är inte irriterad eller arg längre. om jag inte känner efter…
Inte bokstavligt talat men sådär härligt abstrakt.. Sjukdomen som sitter på insidan verkar inte förstå att den faktiskt kan riva sig ut, utan lejer kumpaner från utsidan för att få tillfälle att trycka till en. Paranoia? Alltid. Det är iaf så det känns just nu. Har fortfarande hörselförvrängningar. Vägrar inse att de är hallucinationer och tänker INTE ta det som en varning för eventuella psykoser. No way José! Jag tänker rida den här vågen ett litet tag till. Har ändå en livlina, om jag inte taggar ner om en vecka eller så ska min goda vän säga till. Henne kan jag ta det ifrån på rätt sätt, då hon också är bippo. Får väll krypa till korset i sådana fall och ringa Lithiumskötaren.
Hur som haver… Fortfarande inte ett spår av tröttheten. Hypon har slagit till. Jag vet varför denna gång.. Kräksjuk och fick inte behålla varken mediciner eller vätska i 3 dygn. Nu när alla kemikalier åter får frodas i mitt blod verkar det ha blivit någon slags chock… Inte mig emot. Gudarna ska veta att jag behöver den här boosten. Var kvar på jobbet till 9 igår kväll. Hade en massa idéer, bl.a för det nya utseendet här på bloggen och mina andra 3 bloggar.. *haha* fick ur mig det värsta, drog ut vovven på promenad när jag kom hem för att varva ned lite, funkade sådär. Blev sittandes med en sovande valp i knät och laptopen på soffans armstöd. Sambon verkar bara nöjd över att jag ”lever” igen och ser inte riktigt hur allvarliga de där uppsvängarna kan bli. Iofs. Jag hade inte uppskattat förbrående kommentarer från honom heller.
