Tog mina seroquel igår. Glömde dem två dagar i rad, det märks nu när jag fått tillbaka den oövervinnerliga tröttheten. Vaknade knappt imorse, drog ut hunden för morgonturen, sprang till bussen, sov hela vägen till jobbet, stapplade upp och fortsatte där jag slutade igår som en jäkla zombie. Sov på lunchen, ringde till min andra chef och sa att jag inte skulle hinna hem i tid idag. Vit lögn.. Kan inte ha hunden själv så mycket på en dag. Ska packa vovvens väska, han ska med mig till jobbet imorgon. Ramaskri från vissa håll då han är stor, farlig, dregglig, äcklig och hårig. *suck* Vad de inte verkar förstå är att den där håriga äckliga saken är min livlina och min bebis. Tror inte heller att de förstår att de sårar mig något otroligt när de säger sådana saker. Inte fan gnäller jag när deras snoriga ungar springer omkring här när de inte kan vara på sitt dagis…

Ska ut och leka med den andra vovven hemma på gården när jag kommer hem. Skönt.. Ska preppa med massa godis och mat ikväll så han är nöjd och lugn när vi väl kommer ned.

Ska sluta gnälla nu. Men folk skulle verkligen kunna respektera varandras livsval bättre..