Nationaldagen är förbi.

*suck* Blev påflugen av en norrman påväg till hundlek. Han började fråga om vår nationaldag bl. a och om vi firade det på ngt vis. Nej, tyckte jag. Jag har annat för mig. *syftar och pekar på jättehunden vid mina fötter som börjat visa tänder..*  Sedan frågar han mig om mitt jättesmycke i örat, om det måhända är en piercing.
”Ja. Det är det.”  ”Har dere en piercing i tungan og?”  ”Ja.” *Hunden har nu börjat skälla.* ”Får man se den?” ”Nej.” ”Nehepp, hvorfor ikke?” *Hunden har nu börjat bli smått rabiat och hyfsat svår att hålla.* ”Därför. Du får fråga folk i centrum om firande. Vi ska INTE fira. god kväll.” Varpå äcklet startar bilen och far iväg. Hunden lugnar sig med ens och sätter sig vid mina fötter igen, tar ögonkontakt och ”ler” mot mig. Behöver jag säga att jag bara ääälskar honom?

Sambon är förövrigt hemma igen. Sönderbränd, med svårförklarade sår och blåmärken här och där, skoskav och en kraftig baksmälla. Precis som det ska vara efter en festival. Jag själv är alldeles för bekväm för att tycka att det ska vara värt pengarna att skita ned sig, supa sig dyngrak och röka på i 5 dagar. Jag betalar hellre lite mer för att faktiskt verkligen få se de artister som är intressanta på en ”riktig” konsert. Nykter. Snyggt klädd och iordning. Men det är bara jag..  kanske ändrar jag mig ngn gång?

Trött idag. Sovit i omgångar med vovven i knävecken, tagit en glass, gett honom isbitar och somnat om. Gått på toa, resonerat att om jag är nödig borde doggen också vara det. släpat ut honom runt kvarteret, kommit in, svettats bort och legat under fläkten. Fick bygga ett solskydd på balkongen åt honom. Han gassar lite väl mycket och glömmer av att man måste dricka också. Livrädd för att han ska få solsting. Fast jag är en rätt harig matte. Han är min livlina, vilket folk inte verkar förstå.