Masker – ett simpelt försvar?

Att dra på sig en gladmask, det har nog de flesta med en psykisk åkomma gjort någon gång för att överleva. För det är lite så de fungerar, kliver in som oväntade överlevnadsinstinkter när man trodde att allt i den vägen lämnat en sedan länge. Människor i min närhet förvånas gång på gång över det faktum att jag faktiskt mår dåligt. ”Men du som ser så pigg/glad/harmonisk/fräsch ut” Jo, tacka fasen för det, sminkar mig en halvtimma varje dag för att sudda bort alla spår av kvarbliven neuroleptika, ångest och gråt. Gud bevare om de mörka ringarna skulle lysa igenom som en påminnelse över att jag egentligen borde tagit min zolpiderm och inte litat till naturen…

Man kan med god utgång skapa sin egen mask efter behov. Jag vet att min mask ändrar sig lite efter årstid, humör, och sällskap.. En del människor, såsom nära vänner etc, kanske man kan släppa lite på masken och slappna av en aning. Inte undra på att man går omkring och är trött hela tiden, att spela teater dygnet runt tar tillslut ut sin rätt..