..detta barn! Man skall INTE under några som helst omständigheter trycka i sig seroquel på morgonen om det är mycket att göra på jobbet. Tog den av misstag och satt stirrandes ut i tomma intet fram till lunch. Kunde knappt hålla ögonen öppna! Tänkte nästan kasta in handduken där ett tag. Tryckte i mig Redbull och kaffe om vartannat, men kicken uteblev. Helt. Den har inte kommit ännu, men med min tur hinner det smyga sig på lagom till läggdags. Ödets ironi.
Väntar på tåget hem. Är trött och fortfarande håglös. Ska försöka hinna pyssla lite, såvida inte A stannar hela kvällen. Får skicka hem dem i sådanafall. Det räcker med en nattgäst. (Sambons ena dotter.) Själviskt nog kände jag inte för att dela med med av honom just nu. Har ont i hela själen och ingenting verkar kunna döva det. Hans närhet och varma händer helar mig.
1 comment
Comments feed for this article
juni 24, 2008 vid 8:51 e m
Stardust
Hejsan. Har läst din blogg ett tag nu; men tror inte jag har lyckats knåpa iväg en kommentar tidigare. Jag vill bara säga att trots våra olika diagnoser så känner jag igen mig i mycket av det du skriver. Jag har borderline men pressade mig själv till precis samma jobbsitutation som dig i början av sommaren.. efter att ha varit sjukskriven gav jag mig in på först ett extraknäck som gick bra, då tänkte jag att jag kunde börja heltid inom vården också, men jag var tyvärr inte lika stark som dig så jag ”kastade in handduken” redan första veckan.. Fick psykiskt sammanbrott på jobbet och började gråta för jag klarade inte pressen – de visste inte att jag varit sjuk heller, för då hade jag aldrig fått jobbet från början.. och så var det väldigt psykiskt krävande. Just nu sitter jag med världen upp och ner (som vanligt) och vet inte vad jag ska göra, vad jag ska omskola mig till eller om jag orkar jobba över huvudtaget.
Jag hoppas att du kommer att finna din lösning.
Och är glad för din skull att du har en kärlek där som stöttar dig – det hjälper verkligen.
kram på dig,
från Stardust