Hur gör du?

Den underbara låten ”Ta en tablett” med Cecilia Bruse har jag som pillerreminder på min mobil. Inte bara kommer jag ihåg mina små vita, jag får mig dessutom ett gott skratt 3 gg om dagen!  Just den här versionen lajjar Federland vid mixerbordet. Inte så releveant kanske, men om inte annat ett oväntat inslag.

Det finns många bra tips om hur man ska minnas, jag har kommit till den punkt att Post-its och kryptiska meddelanden till mig själv och på mig själv, skrivna med spritpenna inte längre räcker. Jag har påminnelselappar som påminner mig om andra påminnelselappar.  Min mobil tjuter hela dagarna om saker jag ska göra och platser jag skall vara på. Nära och kära ringer och tjatar, väcker och lockar.. Jag antar att det här är medicinernas baksida.

Imorgon åker jag till päronen med lilla grå för två dagars minisemester. Efter det börjar min kurs i Tarotläsning! Jättespännande. Har fortfarande knappt vågat ta i leken sedan Sunnetiden. Under min mest maniska/hypomaniska period någonsin med gränssykoser och allt vad det innebär levde jag efter korten. Korten och kråkorna vägledde mig.. Ja. Ni hör ju. Inte för att jag inte tror på omen och allt annat, men det gick till överdrift den där gången.. Spåren bär jag med mig för alltid, då jag tatuerade in en kråka men en skrift i runor på magen… Jag älskar tatueringen, den är jättevacker och den kan idag påminna mig om svunna tider med galenskap och fåglar.

Jag är nog lite av en nutida häxa. Kristaller och förmågan att lita till sin ituition är viktigt för mig. Saker och kring oss kan inte alltid förklaras med fysik, kemi eller andra naturlagar. Vissa saker kring oss är övernaturliga, det är upp till oss att vara mottagliga eller inte. Jag har valt att vara öppen för sådana ting och sett lite för mycket konstiga saker för att fortfarande vara skeptiskt. Nu ballade jag ur igen, men ja. Ha det skönt i solen, om den nu behagar att titta fram…

Bi2 – er digitala häxa.