Ångest. En kär gammal fiende. En kletande, smetande äckligt täckande känsla som sakta men säkert förtär en inifrån. Mina atarax är inne på sista kartan. Men nu vet jag att mina nyfunna vänner, snuttekuddarna, fungerar som ett bra substitut. Hur farligt kan lite nicotin vara när man trycker i sig såhär mycket kemikalier varje dag?

Jag var på den första delen av min tarotkurs idag. När vi gick igenom korten så fick jag sanslöst mycket flashbacks sedan Sunnetiden, då jag lade korten nästan jämt. Jag förstår idag att de försökte tala om för mig på alla vis att jag inte var riktigt frisk… Var mitt i en gränspsykos-psykos och levde efter korten, vad kråkorna sade till mig och alla möjliga sorters omen och tecken.

Ångesten kom hur som helst som ett brev på posten när minnesbilderna flimrade framör mina ögon. Kallsvetten och magontet som sakta spred sig blev fort outhärdligt. Jag är så utled på att drabbas av den, att man aldrig kan känna sig riktigt säker eller förebygga på något bra vis.

Jag svamlar igen. Kan bero på att jag inte somnade förrän vid 5 snåret imorse och blev väckt av jycken vid 10… *suck* Näe. en dusch och lite pyssel tror jag…