Himla…

Hela tiden. Har förberett hundens 1årskalas i två dygn. Varit husmor och bakat, dukat, lagat mat och städat. Fick tillbringa halva dagen hos veterinären då ett enkelt bitsår visade sig vara jättedjupt. Dränage och krage, massa piller och 2200:- fattigare. + återbesöket på fredag. Jag äter hellre nudlar två månader än att Vovven skulle fara illa, så det är inte mycket att orda om. Men svider, det gör det, både på mig och honom.

När alla gäster åkte gick som luften ur mig helt. Fick blodtrycksfall, ångest och kräktes. Jag fixar inte sånt här, egentligen, men vill hålla skenet uppe för allt och alla. Har oroat mig blå för den lille nu och vet inte hur jag ska fixa ekonomin eller att orka vara sambo, levande eller vän. Orkar inte. Vill bara krypa ihop och gråta ut, bli klappad på och snusa mig in i pälsen på den lille, FLERA DYGN. Omöjligt. Sambon måste jobba, annars får vi nog besök av fogden är jag rädd. Ligger efter med så mycket, alla lån och all skit som måste betalas. BLÄ. Hatar att känna den här maktlösheten. Ovissheten inför hösten har jag börjat förlika mig med, men det känns inte riktigt bra. Vi har lite för mycket utgifter för att vi ska ha råd att ha mig sjukskriven, och har sambon inte fått något jobb kommer det att bli riktigt (o)roligt.

BAJS!