Bakgrus

Bakgrus är något som uppstår istället för bakrus. Bakgrus är det man har när man inte ens orkar vakna dagen efter man tagit sina insomningstabletter. Det grus i ögonen som liksom inte går att gnugga bort, alls. Jag har Bakgrus idag. Hunden väckte mig 9.00 för en rekordkort kiss&bajstur. In igen, av med paltorna och sove en stund till. Nästa gång vaknade jag av telefonen, då var klockan 16.30. Fortfarande full i bakgrus släpade jag mig upp. Rostade 4 mackor varav 1,5 lyckades hunden tigga till sig. Lika bra det, strax innan tabletterna verkade igår natt hetsåt jag en hel bytta glass. Rapar pecannöt fortfarande.

Var ute för att socialiseringträna oss. Ja, oss. Hunden behöver det för att kunna slappna av i alla miljöer, och jag behöver det för att överhuvudtaget träffa folk. Glömde för en kort stund av mitt neonröda hår, drog på mig en minikjol och spankulerade iväg. Calles rivmärken som pryder ena låret och mina egna ärr som jag försöker ”stoltsera” med på andra. Att se dem som något jag förärvat mig i strid, striden mot livet, är enda sättet för mig att någonsin klara av att acceptera dem. Men folks blickar bränner.

Träffade en gammal ”vän”. Drog en harang om hur fult det är med neonfärger, för mycket tatueringar och näsringar. Avslutade hela lektionen med att: ”Hör av dig om du vill ses, jag gör det inte, har gett upp med det där nu för du har ju aldrig lust.” Jag stod en stund och försökte dra ur den stora dolken hon så hastigt lyckats vrida in mellan kotorna. ”Gett upp.” Vem fan har inte gett upp! Jag orkar inte! Idag har jag ringt två personer, som bägge hade annat för sig. Jag är INTE den som fortsätter att ringa folk i ett sådant läge. Jag slutar, ger upp, kapitulerar! Ger upp. J*la *****! Gud, jag är fortfarande svinförbannad! Jag försöker verkligen att strunta i vad folk säger, men den där sved extra mycket.

Gick till Chaplin för att tröstäta lite. Mosbricka till mig och hunden och en promenad till lämpligt ställe att äta. Tror att även de är med i konspirationen emot mig. De som vill ha bort mig från stan, som inte vill att jag skall ta mig ut mer. Hittade hår i moset. Hunden tog gladeligen resten. När jag öppnade colan var det precis som om någon hade skakat den asmycket. Hela jag full i cola, getingar i svärm runt mig resten av vägen hem. Trött. Jättetrött. Ledsen och arg. Träffade den jättefina boxerhanen jag kikat efter hela våren. Han och min jycke nosades, min satte tassen på hans manke och så bröt ett mindre hades ut. Min klimp stämplade mig på foten 4 gg, den är blå nu, blå och svullen. Ont som tusan gör det, skulle inte förvåna mig om jag fått en spricka eller två. Blir det värre får jag nog ta mig till sjukan.