Det är något speciellt med dem. Regniga, karga, överbelastade telefonväxlar, för långa köer till vårdinstanser, slut på kaffet..  Ja. Listan kan göras hur lång som helst. Allting är fel med måndagar. Jag är som Katten Gustav, jag HATAR MÅNDAGAR.

Sambon är arbetslös igen. Han menar på att nu ska vi minsann gå upp i tid och ta vara på dagen. Fin tanke, men jag trivs bättre på nätterna. Hunden och jag kan dra oss hur länge som helst. Mojsandes, kurandes, sträckandes och gäspandes. Helst ska man gå upp, ut och kissa och så förflytta sig till soffan för mer mys… Åh. Han förstår mina behov sååå bra…

Just nu sitter jag och försöker komma fram till gyn, det strular ännu en gång med papperna till min sterilisering. Jag kommer att hinna fylla 25 innan det går igenom hos Socialstyrelsen. *suck* Jättebra att de är noga med papper, uppföljning och tillstånd på unga kvinnor. Verkligen bra! Speciellt noga med kvinnor som lider av psykisk ohälsa, skitbra! Men. Meeeeen… Jag har talat om sterilisering sedan jag var 17. Det står i mina journaler. Min ÖVERläkare har skrivit ett fantastiskt intyg, jag tror knappast att de kan ifrågasätta det? Vad mer?? De har journalutdrag där min diagnos bekräftas, då jag har bl.a det som anlednig för ingreppet. Vill de att jag ska prata med en kurator blir jag vansinnig, då kommer jag skrika att jag hatar barn eller något annat irrationellt. OBS, jag hatar INTE barn. Vill bara inte ha några egna, eller föra mina gener vidare. För mycket konstigt i mitt blod, tyvärr!