Nattlig ångest. Egentligen behöver jag nog inte säga mer än så. Trodde att det var över för den här gången, men icke. Har proppat i mig atarax och väntar på att de skall börja verka. Sängstolpen antog formen av en lång slingrande orm, försökte attackera hunden, och tänkte säkerligen komma efter mig med. Orkar inte. Orkar inte vara rädd för mina synvillor. Orkar inte oroa mig för när mina vardagliga ting skall illvilligt vända sig emot mig.

Ringde gyn idag. Tydligen hade det brevet med läkarutlåtandet hamnat på sommaradressen, så nu verkade det som att saker och ting skulle rulla igång igen. Hatar semestertider. Allting är knas!