Bara att inse. Alkohol varken löser eller glömmer problem. De följer med en ut, på dansgolvet, till baren.. till den oändliga toalettkön. De finns där, gör sig påminda, trots främmande mäns komplimanger och blickar. Den höga musiken gör ett torftigt försök till att döva dem, dränka dem i intensitet, takt och psykodeliska ljusspel.

Har inte varit full på riktigt länge. Har inte heller haft så mycket ångest trots fylla på lika länge. Det

var skönt, att släppa allt, dansa loss och bara vara. Men allt kom ikapp. För fort och för intensivt. Är trött nu. Men rummet snurrar för fort för att våga slappna av. Hur ser en natt ut med alkohol istället för antipsykotika? Hade iaf sällskap på vägen hem, av mina skuggfigurer och alla andra knytt som kryper fram. Bara solen gått ned och sinnena börjar slappna av, så kommer de.. allihopa med deras viskade lockade läten om ro och evig sömn.

Här sitter jag, och smygäter ballerina som jag gömt för min sambo. Hoppandes på att de ger med sig, att rummet stillar sig och att de lämnar mig ifred nu på småtimmarna. Kanske skulle jag tagit en extra promenad, låtsats att allt var bra och smugit mig med på någon efterfest. Vakat och väntat ut monstrena, hoppats på att få gå ensam hem. Så blev det inte ikväll. Så här sitter jag full, trött på att rummet fortfarande roterar, våndas i tystnaden bortom diskoteksgolven och kvällssorlet. Vet inte vad jag ska försöka somna till. Animalplanet eller någon dålig porrfilm på canal+. Lika illa. Frågan är nog bara vad jag vill trigga mina hjärnspöken med.

På återseende, eller nåt.