Pray the lord my soul to keep..

Enter sandman är nog den bästa låt Metallica någonsin har gjort. Oavsett sinnesstämning kan jag känna igen mig och relatera till texten.

Idag fick jag träffa min läkare. En inhyrd överläkare för att vara exakt. Skönt. Han jobbar annars i 08-området och hade lite annan syn på neuroleptika. Så, I´m off seroquel! yey! Vi ska ha tätare koller på litiumnivån. Typ 1-2 gg i veckan nu. Sen är jag sjukskriven en månad framöver så vi får väll se. Har snackat med dem på jobbet idag, och det känns lite bättre. Skickade dem ett massmail förut om hur det ser ut och lite ditten och datten.

Trots min sjukt låga stämning nu så känns det ändå inte övermäktigt. Det faktum att min sambo är arbetslös gör att vi har mycket tid för hundarna, långa promenader och lekturer. Jag tänkte komma igång med träningen om humöret tillåter. Sjunker jag ytterligare kommer jag nog att äta upp vad jag sagt tidigare om ECT. Måste bryta den här spiralen innan det blir inläggning. För hunden och min egen skull. På fredag åker vi till Mora, så all fokus ligger på vovven nu. Skönt, för jag orkar inte riktigt ta itu med mitt eget inre arbete riktigt än. Mamma är förkrossad i vanlig ordning, men det brukar reda sig. Natti.

Dagen D

Om ungefär en kvart skall jag sätta mig i bilen för att åka ned och träffa min överläkare. Sjukskrivningssamtal, titta över medicinerna och ganska så fort bege mig därifrån, om allt går väl. Livrädd. Alltid livrädd för överläkare, de kan vara så oberäknerliga. Sen skall hela karusellen med att ringa till jobbet och försäkringskassan dras igång. *suck* Jag älskar det papperslösa Sverige vi lever i.

Ont i magen. Drömde om Jellybeans precis innan sambon skakade liv i mig. Låg en lång stund på golvet igår tätt intill hunden, lyssnade på hans andetag och hjärtslag. Så lugnande, som balsam för själen. Somnade på alla piller där och blev troligen inburen/stöttad till sängen. Får så sjukt mycket kryp i kroppen och surr i huvudet på kvällarna.

Näe. En kort update senare istället. Wish me luck.