Den där kommentaren kommer att sluta med att jag ger någon en käftsmäll. Finns inget värre än när oförstående människor ska försöka gaska upp en och tala om för en vad löjlig man är som går runt och deppar i onödan.

Hemma från Mora. Ingen av ekipagen blev godkända, förvånade mig kanske inte, men jag blev ändå sjukt besviken. Besviken på mig själv och att jag inte lagt ned mer tid för lydnadsträning med C. Innerst inne vet jag att han inte har varit mottaglig för någon större mental utmaning just nu.. han är sjukt hormonell.. Så det är bara att bita ihop och komma igen på den fronten. Först ska vi till vetten imorgon. Han har nämligen 3 kulor… troligen en svullen bitestikel, men jag vill vara säker på den fronten, inte bara för avelns skull.. Sen i helgen kommer C´s första utställning.. nervigt.

Har inte varit såhär låg sedan i vintras. Vill inte komma till en punkt då enda utvägen är inläggning. Att ha satt ut seroquelet medan min hallisar bara blivit värre är ingen hit. Antideppen har ännu inte kickat in. Ataraxen gör knappt någon nytta och allt känns bara skit. Har haft tankar kring självmord och självskador igen. Satte saxen i håret igår kväll, fick rädda det som rädda kundes… *suck* Att jag har velat spara ut håret i flera år stoppade mig inte alls. Maskinkort på ena sidan nu. Lövely. Orkar inte bry mig heller. Sambon säger söta saker och att han tycker om mig i kort rufsigt hår. Yey..

Att ha någon som tycker om en betyder jättemycket just nu, men det hindrar mig inte från att vilja skära mig sönder och samman. Ska till sjukan imorgon bitti, ska föreslå att ändra något igen. Karolina, kan du konsten att vara ärlig mot sjukvården ska jag också klara det. Är tom inne på att prova ECT, vad som helst för att bryta det här. Fyfan rent ut sagt.