You are currently browsing the monthly archive for september 2008.
Får inte ordning på länkarna, så då får jag väll helt enkelt skita i dem. Är fortfarande helt upp och nedvarvad. Har klätt om köksstolarna idag. Satte i mina extensions också. Gjorde en logotype åt en vän och sade upp mig från Gymet… Det rör på sig kan man sammanfatta dagen med.
Har ju mobila teamet som är hos mig en gång om dagen. Vissa dagar är det jättebra, andra dagar kanske inte lika klockrent. Som i går när två überrädda kvinnor kom in och jag var tvungen att stänga in mina hundar… Det kändes inte riktigt bra. näe. Nu ska jag pyssla lite och göra mig nyttig.
Vi klarade oss ända till söndagen. Ingen av oss gick ut bägge satt kvar hemma och surade på den andre. Detta med två stora hundar som stal den lilla uppmärksamhet som någon av oss orkade få runt sitt stora egna ego… Fantastiskt kort men gott. Hundarna ska få lite egentid idag har jag bestämt mig för. Jag skulle också vilja lägga nytt tyg på våra köksstolar.. så allt är inte helt bottenlöst idag antar jag. Vi behöver städa och skura och tvätta… alla fyra tvättkorgar är fulla nu så det finns egentligen ingen ursäkt för det. Jag är bara så omåttligt sugen på hushållssysslor…. -N O T ! Det svarta tomrummet i mig som skapades under gårdagen är grälsjuk fortfarande. Det bådar I N T E gott.
Ja. Mobila teamet fick lägga om sina planer om att hälsa på mig. Bråkat med sambon. Ordentligt. Tror inte att vi kommer att ha en chans att bli sams på den här sidan söndag. Fucking löövely. Har gråtit mina ögon röda. Haft små planer att svälja alla piller jag äger, cutta mig sönder och samman och på ett tonåringstrotsigt vis få honom att känna skuld. Skuld över mitt dåliga mående. Vill lägga all tyngd på någonannans axlar för ett litet tag. Känna viktlösheten och på äkta melodramiskt vis kunna lägga hela min skuld på någon annans axlar. En liten del av mig klandrar mig själv för alla dåraktiga planer. En ännu mindre del av mig vill lägga varje uns av skuld på honom. Det var trots allt han som fick mig sådär arg och besviken. Vet hut. *suck* jag hör ju hur illa det här låter… men kan man inte få vara sådär småaktigt ilsken ibland? Jag vet att han klandrar mig, att jag bara skulle få mera skit om han hittade mig sönderskuren att det inte skulle göra varken till eller från med varken lergigan eller atarax. Ändå vill jag V I L L J A G kunna klandra honom eller åtminstonde ge honom en liiiten del av skulden till allt det här. Jag vill bara inte tro att det är min småaktighet som vänt honom emot mig. Men nu ska han sitta där, samla martyrpoäng och bara vara. Vända min småaktighet emot mig istället Visst, han kan få det av mig den här gången. Så lovar jag mig själv ännu en gång att inte ta skit eller sånt som jag tycker är skit av honom. Jag fungerar dåligt. Undrar hur han tror att jag egentligen fungerar, han säger sig ju ha listat ut det den här gången. Hur kan han då undgå att se min smärta? Att helt kunna bortse från den inre pina jag genomgår.. karlar. En gåta, nu och för alltid.
Morbid humor, jag vet. Kan inte låta bli just nu. Vi sitter så fantastiskt i skiten just nu. Våra konton är tömda och det saknas 7000:- Förhimla fint. Sambon har sagt att han ordnar det, visst, det gör han säkert, men H-U-R-? Har spränghuvudvärk av ECT´n borde träna hunden, men den lilla livsglädje jag kände är helt bortblåst.
Ungefär så lät det. Har börjat landa hemma igen. Spenderade morgonen på NÄL med sövning och ECT. Det var inte den vanliga narkossköterskan. Rutger hade tydligen annat att göra. Synd för han kan mina kärl vid det här laget. Har inte så mycket att sticka i… Det känns att jag fick mig en sketen, stel och dan i nacken, käkarna och överkroppen. Fick mig en skopa ovett för att jag inte hade nytvättat hår. Jag resonerade snarare tvärtom, att det inte hade hunnit bli helt torrt om jag skulle ha schamponerat mig.. 
Färgade nämligen håret i förrgår för att markera för mig själv att det är en ny fas i mit liv. Har även plockat ut några piercingar och klippt av mig håret. Har bara den i de mera privata delarna, nosringen och öronen kvar. Har som redan skrivit fått apodos, men min rulle hade inte hunnit anlända på apoteket förut, så det får bli en tur till senare. FIck mitt lönebesked idag. Så skönt att kunna andas ut och veta att man klarar sig.. Det är Galet att pengar har så stor inverkan på ens psykiska ohälsa! Hundarna ligger nu nöjda och avslappnade med mig i soffan. Jag har saknats här hemma. Men nu är flocken hel igen… Det har kännts så hemskt att behövt vara ifrån dem såhär mycket. Nu typ imorgon ska jag försöka ta mig ned till min arbetsplats, hälsa på och kolla läget och såntdärnt..
Hjälp. har varit hospitaliserad nu sedan tre veckor tillbaka. Har inlett och påbörjat min allra första ECT-serie nu med tre tillfällen kvar. Fått apodos tillskriven. Ja. en himla massa har hänt, jag har tyvärr inte haft möjlighet att uppdatera här förrän nu. Är fullständigt urvriden. Helt slut och alldeles färdig. Ska tillbaka imorgon över dagen för att få ECT. Men jag kommer då jädrar anåda inte bli över natten där igen. Aldrig igen. Aldrig aldrig aldrig. Har skurit mina armar och straffat mig på alla möjliga vis. Jag tillät mig bli bortkollrad, fråntagen mina rättigheter och tiden har som stått still.
Jag är hemma igen. Kommer aldrig någonsin att ge dem min frihet igen. Aldrig någonsin.
Ja. Ett dygn har gått.. Känns som om det bara var någon timme sedan jag kom hem. Gjorde det igen inatt.. vaknade med våta lakan. Kan inte ens skylla på hundarna… Så. i klarspråk: Jag är en sängvätare i perioder. Jag dock fast övertygad om att det är de nya medicinerna som spelar mig en massa spratt. Wich reminds me of…
Så. tillbaka. Gjorde det superkorkade att skära mig igen. Det är nästan ett år sedan sist. Men känslan var densamma… Glad att jag har benvärmare och ett armbågsskydd som man kan dölja dem med. Det blev bara 15 snitt, så i mina mått mätt var det inte übermycket. T R Ö T T på att inte kunna lita på mig själv. Sambon vet inget ännu. Men när han får reda på det blir det hus i helvetet….
Nu skall jag försöka trolla bort lite ålderstecken ovh lägga på mig min gladmask. Cheers.
Hemma ett dygn nu. Trött och sliten efter ECT´n, har hunnit få tre stycken den här veckan. Blir troligen två nästa, eller så får jag fortsätta polykliniskt. Det spelar mindre roll just nu, bara jag får det gjort. Tror inte att jag kommer behöva få så himla många fler. Märkte stor förbättring efter en enda, litejobbigt med narkosen dock. Sen börjar mina kärl bli sönderstuckna. Kommer att bildas ärrvävnad.
Måste erkänna en sak. Jag skar mig förut. Har man legat på samma avd med en massa självskadare så blir man som avtrubbad när det kommer till den biten. Har stickat armvändare till ett gäng utav dem. E som är värst och P som skulle hem till sina barn idag. Nu har jag ju varit så korkad att jag inte ens t’nkt på mig själv. Köpte ett armbågsstöd att ha ovanpå. Sambon kommer bli vansinnig om han fattar vad jag gjort. Är besviken på mig själv så det räcker.. Kommer att behöva göra det igen innan jag åker imorgon.
Det var obeskrivligt skönt. Att känna, känna sigsårbar och släppa lite på trycket. Fel sätt, jag vet. Men det fungerar för mig,det fungerar bra också. Har steristrippat och lagt förband ordentligt. Jag trävvade t.o.m med läkarsprit innan jag börjare.. En självskadare med insikt.. Eller?
Som sagt var, ligger inne nu på avd 55 på NÄL, så jag vet inte när jag ska kunna uppdatera.
Massa kramar och omtanke tillbaka till alla ni underbara.
Nu.. senare idag. fått en tid på psykakuten. Har packat mina förödenheter och ska nu tårfyllt säga hejdå till hundar och sambo. Har fått ett litet löfte eller ja, snarare bestämda påtryckningar från min litiumsköterska att jag vill prova ECT som brytare den här gången. Vi får väll se. Så, det tystnar här ett litet slag. Tänker på er.
