..som pannkaka blev den.. slibbig men god.. kletig som få. Som mitt inre har varit idag.. inte gått utanför dörren. Jobbigt att erkänna för mig själv t.om. Men så blir det ibland. har inte haft några ärenden, och när ångesten kröp på tyckte jag att det var alldeles förträffligt att kunna få vara hemma. Haft folk här iofs, men det räknas inte på samma sätt..

Sambon och jag hade en row igår. han anser inte att jag tar ansvar hemma osv, men jag försöker gång på gång att påpeka det faktum att det var han som ville ha hund, inte jag.. men nu har han väl kommit på hur mycket jobb och ansvar det faktiskt är, speciellt sen jag vägrar att gå ut med dem. Det är inte för att vara elak, utan de drar bokstavligen omkull mig. Inte så kul att möta andra hanhundar kan jag ju säga.

Själv tror jag att han surade över att jag och L har haft två dejter på rad nu.. han har godkänt det, så då får man leva efter det också. Jag stormtrivs i hennes sällskap, inte att vi behöver göra ngt, det räcker med att bara vara, småprata lite och mysa, som med sambon. Ska se om vi kan få till en liten dejt i helgen också.. bara att vi båda har våra respektive att deala med samtidigt.. de borde iofs kunna hitta på ngt tillsammans om jag och L vill ha privacy… eller.. ?

Anyways. jag lever så smått igen, med vissa bakslag som idag. Tufft, men jag vet ju att svackorna kommer. Är det bara en dag vi snackar om kan jag leva med det. Iaf nu.