You are currently browsing the monthly archive for juni 2009.
svettas snart bort. packade upp alla varor i den stekheta butiken i förmiddags, sen blev det en tur till Viking för att köpa lite smycken till ansiktet. satte i en ny ring i näsan, lite mer diskret. segment fick det bli. köpte även en retainer nu när det snart är dags att ge sig ut i arbetslivet igen.
var hos tandläkaren idag. aj. aj som fan. fick dubbel bedövning, så jag såg lagom rolig ut när jag traskade ner till Uddevallahem.. fick inte skriva kontrakt idag, skulle komma in med ett intyg på att jag faktiskt stämplar och har en fungerande ekonomi.. helt ok. glömde lappen hemma så jag gjorde en fuling och skyllde på hunden.. *haha* han SKULLE kunna ha tuggat i sig den, det är ingen omöjlighet i sig, men denna gången var det min egen glömska som spökade.
Glömskan ja.. det är bättre, men det är ännu inte bra. snart ett år sedan jag fick min serie med ECT… sanslöst. samtidigt skulle jag nog itne tveka att göra det igen, det var ju trots allt sjukt effektivt mot själva deppressionen. hellre det än fler tabletter.
här hemma är allt kaos och oreda, något som tär frutansvärt på mig. fattar inte hur jag ska fixa den här flytten. vet att det finns bärhjälp och allt men det är sorteringen, kastningen och packningen som redan nu ter sig som hotfulla moln längs horisonten. Har börjat med garderoberna iaf, blev en rågad ikea-kasse och lite till. ska gå igenom ytterkläderna också, en del av dem har jag inte använt på år och dag.. sen kommer vi till kaoset i pysselhörnan… åh herregud vad mycket tjaffs heidi kommer att ärva… måste rensa. får göra det i samband med packningen tror jag. som med allt annat. liksom svårt att göra i förväg när man inte riktigt vet hur man ska ha det. allra helst hade jag velat flytta möblerna och det först, för att sedan kunna komplettera med de pryttlar jag vill ha med.. *s*
anyways. kännt mig lite låg nu några dagar. kan vara sviterna efter magsjukan kanske, men det är inget trevligt alls.
Näe. fixa alla naglar.. Hepp!
allvarligt talat. syns jag överhuvudtaget? eller skyr folk mig som pesten just nu..? ingen, jag säger INGEN av mina nätkontakter svarar på varken mejl eller msn. hade jag ringt dem hade jag garanterat blivit bortklickad. fyfan. känner mig så liten och tillintetgjord. saker och ting är iaf lugnt hemma, vi är vänner, och mer än så. Känns jättejobbigt att dagen vi inte trodde skulle komma är här. vi ska gå isär. flytta och packa ned våra saker var för sig. Ingen av oss trodde vi skulle hamna här, eller snarare, hoppades på att vi aldrig skulle komma hit. Men men. Det är bara att bita ihop och komma igen. Jag tror och hoppas på att det här är för bådas bästa, en chans att landa och jorda sig en aning. komma i kontakt med sig själv igen. Det var år sedan sist jag kunde svara på frågan ”vem är du”. det vet jag fortfarande inte, men jag kanske kan ta tillfället i akt och faktiskt lära mig. vill inte att tiden ifrån honom inte ska kunna bringa något. Vill inte att det ska vara förgäves. Är jag sentimental och klänger mig fast vid gamla hjulspår, definitivt. Men vad gör man åt det? kan man göra något åt det, VILL man göra något åt det? Ett gäng bra frågor som jag inte har något svar till just nu. hur som haver känns allt väldigt bitter/ljuvt. får han sin lägenhet får han tillgång till den redan nästa helg. min är först i augusti.. ska kika på den på söndag. får väl se då hur man gör. har ju en till på g, måste titta på den också. vet inte när jag ska hinna bara. får försöka ringa den här kvinnan under dagen och se om hon är hemma ikväll eller så. hatar att stressa fram sånt här.. långsiktiga lösningar som ska fungera och faktiskt vara trivsamma. bläsch. funderar på att skita i att titta på den och bara tacka ja. är det dumdristigt? what the hell. det löser sig. hoppas jag…
ensam kvar. känns rätt skönt. har svårt för när människor blir för fulla, speciellt när jag själv är nykter. hade inte vågat dricka idag. rädd för vad som skulle hända och rädd för vad jag skulle göra. orkar inte gråta med idag.
Calle har äntligen lugnat sig efter att alla gått. sover sött i min säng. en del människor vet verkligen inte hur man hanterar en hund..
något jag har ännu svårare för är när folk bjuder in för mig helt okända människor till MITT hem utan att fråga först. frågar om det är ok när folket står i hallen… helt oacceptabelt. men idag orkade jag bara inte put up a fight.. njuter nu av ensamheten till de sköna beatsen av Asseblage 23. Blir nog lite combichrist sen.
Har suttit här med Calle2 och snackat om allt mellan himmel och jord. mest kärleksbekymmer vilket inte är någon förvåning alls. M åkte till trollhättan för att prova lyckan med en tjej och andra M gick iväg med de andra på en annan fest. tror en del av dem återvänder hit sen. inte mig emot, bara de inte är så många.. och inte så fulla… själv tänker jag äta chips och dricka mer energidryck. sova kan jag ändå inte göra. alldeles för mycket tankar och känslor i omlopp. vet inte riktigt hur jag ska kunna , eller snarare orka att ställa mig utanför och få distans till allt som sker just nu. vet iaf vad jag ska ägna morgondagen till. städa och plocka upp festen. hallen är som ett grustag efter grillningen i lekparken. Calle hade iaf roligt, lyckades dra omkull L så att benen var ovanför huvudet i en volt. Mig gjorde han ett streck i luften av. lekte med en plastflaska och sparkade den utanför hans koppellängd.. var bara att försöka att inte landa med ansiktet nedåt i sanden. gick halvbra kan jag ju säga. är bara glad över att jag inte fick sand i ögonen. det är då man inser hur stark han faktiskt är. stark och ivrig.
försöker få kontakt med A, men som det var med L så har hans ”uppvaktande” avtagit efter några veckor sådär. känns lite trist. det var sjukt intensivt i början. nu kanske han svarar på msn. tänker inte försöka att ringa, känns bara fel.
äsch. bara att inse, det här är den mest sugigaste midsommaren på länge. kanske mest pga allt som sker. har inte varit på ngt nämnvärt bra humör. får se om Z ämnar att svara.
Mycket har hänt. han har varit jättearg och ledsen. ledsen över att det inte är vi. och argö för vad jag sagt och inte gjort. Låter lite fel, men det är vad jag inte gjort som satt allt ur spel. att jag inte kunnat stå upp för honom svider mycket.
vi fick iaf ett snack efter att han bett om ursäkt för allt elakt han sagt. vi låg och pratade halva natten, ömsom beklagandes över situationen vi befinner oss i, ömsom hur vi går vidare med varandra. Jag vill ha honom som den bästa vän han varit för mig. varken mer eller mindre. de åsikterna delade han med mig. att han inte är arg längre är en stor sak, förra gången liknande saker hände honom brände han upp allt som påminde om personen i fråga. han har inte gjort några som helst drastiska saker ännu. inte mer än att han sagt upp lägenheten. dock tog han tillbaka det med att det var med omedelbar verkan, så nu har vi båda två tre månader på oss att hitta något eget.
kanske var onödigt att vi hamnade i säng med varandra, men det kändes rätt just då. som ngn sort avslut men samtidigt början på något nytt. vi är överens om att vi ska ha varandra som KK, känns tryggt på ngt vis. sexet har det ju aldrig varit något fel på och det har bara blivit bättre och bättre.
det känns bra att han vill att jag bor hemma. vill inte leva i kappsäck under en så lång tid. kanske under mycket korta perioder för att på något sätt avlasta honom om det känns tungt med min närvaro. Vet att jag har sovplats på ett par tre ställen, men jag vill inte ligga någon till last. flickan och hennes pojke måste ha sin egentid också. vill som inte störa eller ta för mycket plats.
gjorde tatueringen igår. aj som fan. vet att jag kommer att behöva bygga ut den något, och fylla i stjärnan, men det är ett senare kapitel. måste glömma smärtan. kunde inte ens omvandla den till ngt bra. stjärnan var rent ut sagt helvetisk att göra. leif, han som gaddade mig, sade att jag hade valt de värsta ställena, samtidigt. *haha* det var ju sant… men det blev fint! älskar den. för mig kommer den dock alltid att påminna om tiden som råder just nu. kaoset och alla känslor. stjärnan är R´s han har varit min ledstjärna under mina svåraste tider och funnits för mig till 110%. låter löjligt av mig kanske, men så är det. tror inte på att tatuera in namn. använder mig av symbolik. i detta fallet en stjärna med den nautiska kompassteckningen i. lite rött i den blir perfekt.
Calle ligger här bredvid mig i soffan, slumrandes efter promenaden vi tog innan. har honom hela helgen. R behöver en paus, jag får chansen att njuta av hunden lite. R kommer att ha honom på heltid sedan. jag orkar inte med ansvaret. hemsk jag låter. känner mig som en grymt dålig människa just nu. vet att hjärtat är gott iaf, men jag lyckas liksom inte få till det rent praktiskt. hoppas bara att detta inte utlöser ett nytt skov, detta skulle ju vara sommaren jag skulle få njuta av och minnas. egot i mig skriker av ilska åt omständigheterna som råder. känns också konstigt om jag skulle lyckas hålla mig på topp och må drägligt när jag vet hur ont det gör i R. sympatiserar med honom och vill bara att han ska må väl.
ska ha fest här ikväll. antimidsommarfest. lite känt och mindre känt folk kommer över för att äta lite mat och dricka lite gott. själv ska jag var nykter. orkar inte med en baksmälla och vet att jag skulle blivit alldeles för onykter om jag drack. var länge sedan jag drack för att glömma smärta. vet att det inte är någon bra idé. ångesten kommer dubblerad i efterhand bara. ensamma tårar rullar och näsan bara rinner. vet med mig att jag kommer svara ”jag mår bra” om någon svarar, men jag gissar på att det syns på mig att allt är åt helvete.
Herregud. så mycket känslor i omlopp just nu. Vet varkens ut eller in. Den här gången finns det liksom ingen återvändo, nu när lägenheten är uppsagd får vi glatt flytta åt varsitt håll.. jag älskar honom så mycket att det gör ont inombords, men jag vet att det inte kommer att fungera som våra liv ser ut just nu. inte den här gången. orkar inte försöka och försöka gång på gång. Den här gångne var det han som sansade sig och bad om en chans till. Gudarna ska veta att jag var frestad. men så går det ett tag och så är det likadant igen. som hans syster sade. det kanske är bäst för oss båda att vi är ifrån varandra för att kanske kunna hitta tillbaka till varandra igen. Jag hoppas på den lösningen. att vi båda får balans i tillvaron och klarar av att vara varandras stöd längre fram. jag vet att det finns en chans för ett nytt vi, men det ligger inte i den närmaste framtiden inte i mina ögon iaf. han är jättebesviken på mig, det vet jag, och jag förväntar mig inget annat heller. jag tar den lätta vägen ut, genom att fly ännu en gång.
jag har samma känslor i omlopp som jag hade när jag lämnade robert. det där ambivalenta.. jag dummade mig värre den gången. otrogen har jag iaf inte varit mot R. han har varit mitt allt, sedan kom L in i mitt liv och då kanske det var så att han kom lite i skymundan, vad vet jag. jag har ändå kännt det som att jag försökt att räcka till för dem bägge. Men det är fanimej inte lätt. många tror att det bara är guld och gröna skogar när man har två.. nope. it´s not. det krävs planering, ödmjukhet och respekt. det och en massa, massa kärlek.
jag vet inte riktigt vart jag står i allt det här, trots att det är jag som varit drivande i frågan. hjärta och hjärna är inte överens för fem öre. Det är väl där problemet ligger. där och i allt det praktiska.. har ingenstanns att bo fr.o.m den 1 juli.. kul. ska visserligen kika på en lägenhet imorgon kväll, men det är en tjej till som är intresserad och hyresvärden i sig har inte bestämt sig ännu. det blir till att klä sig propert, kanske plocka ur ringen ur näsan för att ge ett så bra intryck som möjligt. jag behöver den som fan.
sittet här och storlipar, för femte gången idag. allt sätter igång mig och har jag väl börjat så slutar det inte. ag vet att man måste få gråta ur sig allt, men det är så inihelvete jobbigt. har försökt skingra tankarna genom att pyssla med allt möjligt. har flätat in dreads på L, fikat på stan, hämtat ut mina poiar och testat dem. vi kom inte alls särskilt bra överens. vet inte om det beror på längden eller det faktum att de förmodligen var lite lättare än de andra jag provade. jag bara slår mig och ser allmänt klantig ut. men ok, det var andra gången någonsin jag körde poi förut så jag ska väl inte gnälla. måste lära mig att behärska grunderna innan jag springer vidare.. så som med allt annat här i världen. jag har för bråttom.
tänker ringa honom sen och se ifall han hittat lappen jag lämnade i hallen. han måste ju har någonstans att bo han med. om inte annat måste han hitta någontans att förvara alla sina saker. (jag också om det skiter sig.) Fyfan att det praktiska ska ta överhanden över sorgearbetet. det suger så mycker röv va. ursäkta språket. är lite… …känslosam just nu. måste få chansen att skriva av mig lite, få ur mig det onda invärtes.
nä. over and out.
jag har skaffat drake!
nu är det över. iaf för den här gången. jag och R ska separera. punkt slut. orkar inte med fler vändor. och ska vi fortsätta måste det ske i varsin lägenhet. det här håller inte. det är mitt fel, det sticker jag inte under stolen med. jag ljög för honom. ljög om att jag skäms över honom när vi är på olika tillställningar. min anledning: han blir alltid för full och beter sig därefter. jag har inte varit tillräckligt stark innan, men nu är jag det. han hävdar att det är mitt fel att han mår som han gör och att jag inte kan hjälpa honom som han hjälpt mig. sant. jag kan inte hjälpa.. jag trampar fortfarande vatten själv. jag är egocentrisk. tydligen också falsk. skitesamma. han kommer att göra mitt liv till ett helvete en tid framöver. det är ett som är säkert. han har också lovat att värta ned mitt rykte till den milda grad att jag får flytta från stan. jag tar det med en nypa salt. han får lugna ned sig lite ett tag så får vi gå därifrån..
just nu får jag bara höra en massa obsceniteter… over and out.
Japp, hemma igen. tidigare än igår, så man kanske kan få gjort något här hemma idag. plockat lite och städat undan sviterna efter sambons lilla tripp. han tenderar att bara släppa sakerna där han står och sedan glömma av dem.. högst otrevligt. Visst, kaoset i sovrummet står jag för, glömt att boka tvättid och letade efter en speciell BH som låg i mitten av tvättkorgen, vilket resulterade i att jag vräkte ut alltsammans på golvet.. så kan det gå. har inte tid att tvätta förrän på torsdag, så ska det gnällas över att det är slut på kallingar så får jag väl handtvätta skiten i värsta fall.
Imorgon måste jag till banken, första utbetalningen från A-kassan kom imorse.. har inte haft inkomst sedan februari… helt galet. Måste ringa dem också och höra hur man gör nu när jag ska ha praktik. antar att pengarna ska komma någon annanstans ifrån. kanske ska maila min kontakt på AF och höra först så att jag inte går händelserna i förväg. vill inte bli återbetalningsskyldig..
Fortfarande lite smålåg. hoppas att det är övergående eller rentav ren trötthet. Bilden ovanför är förresten utkastet på tatueringen jag ska göra om en vecka. den biten över bröstkorgen, kanske med lite mer snurklor, vet inte ännu, ska skissas upp direkt på huden nämligen. Lite dålig bild, ber om ursäkt för det..
Näe. fixa lite här hemma och sätta mig i pysselrummet efter det tror jag.
sitter på övervåningen av butiken. webbshopen jag uppdaterar schabblar och jag tröttnar så fort när tekniska saker inte fungerar. pysslade lite in emellan för att bli kvitt aggressionerna jag byggt upp. Är tacksam över sällskapet jag har via msn, känns inte så jäkla ensamt. meningsutbytande över cyberspace, intimt på distans.. gud vad jag flummar.. länkar skickas fram och tillbaka, allt för att glädja varandra och peppa inför de få timmar som är kvar av dagen. Här har butiken börjat dra igång ordentligt nu på eftermiddagen. K är stationerad nere, jag uppe. skönt. orkar inte med kunder idag. lite smålåg, men det kan bero på den hastiga starten på dagen. R väckte mig inte som han lovat och sen vart vi gramsna på varandra i vanlig ordning när ngt inte går som planerat. vet hur känslig han är just nu, men mitt morgonhumör är och förblir uselt.
fortsättning följer säkert framåt natten. reflekterar alltid över saker som hänt då. när lugnet infunnit sig och kroppen börjar slappna av.
Äntligen hemma igen. Föreställningarna börjar ta ut sin rätt. Sambon hade hällt upp ett bad när jag kom hem, passade på att ta ur mina extensions. Kanske ser man ut som folk i huvudet nu utan dem så att håret kan få vila lite. Maten hade han också färdig, pärlan. Givetvis var han sen till föreställningen, men men. han kom iaf.
Har sett de första bilderna på mig i 3D, bara kroppen som är färdig ännu, men det ser riktigt bra ut. Han har bra minne, A, har trots allt bara sett mig näck två gånger hittills. Saknas lite putmage, men det är inget jag kommer att framföra.. *haha* Skickade iväg ytterligare två bilder på mitt ansikte till honom. Får se om de fungerar som underlag. Glåmig, trött och nyduschad. Not a pretty sight.. vad gör man inte för konsten.
Är trött i huvudet, men kroppen är fortfarande igång. Skulle inte kunna somna som det ser ut just nu. Måste dock i säng snart, ska upp i morgon jue. VNV nation spelar i bakgrunden medan jag försöker sortera tankarna som mal och flyger omkring. Är lite orolig för R, har inte sett honom såhär på ett bra tag nu. Hoppas verkligen att höjningen går vägen och att det får kicka in ordentligt. Vill inte behöva tänka mig för om vad jag säger och inte. Är van med att kunna vara ärlig och rak om allt jag tycker och tänker. Gillar inte tanken på att cencurera mig. känns inte bra alls.
Är så förväntansfull över tatueringen nu att jag knappt kan bärga mig. en vecka kvar bara! vet ju att jag bara komer att känna mig komplett först när ärren och V-armen är täckt.. eller ja. inte ens då.. beroendeframkallande… smärtan är trivsam, går att vända till en positiv upplevelse. troligen något jag lärt mig nu det senaste. ta till mig, känna befrielse och lättnad. Hellre genom bodymods och bdsm än genom att skära sig. ser det dock inte som ett substitut, det får ni inte tro. det är två helt olika saker. men jag är nog en människa som är lite beroende av just smärta. renodlad masochist blir jag nog aldrig, men jag uppskattar det i lagoma doser. sista gången var instensiv på flera plan. kom till en punkt då tårarna bara strömmade utan att jag egentligen visste varför. allt detta låter nog helt sjukt för någon som inte är ”invigd” är jag rädd.. ja skitsamma. känns det stötande, läs inte. så enkelt är det. är ändå rätt mild i min framtoning här.
Det enda som kan störa är märkena efteråt. inte så snyggt kanske. fungerar som en skön påminnelse, men verkar stötande i andras ögon. Hade planerat ett besök på vattenpalatset, med simning, kul i vattnet och bastubad, men det får vänta tills nästa vecka. (innan tatueringen..) eller kanske ännu längre.. kom på mitt besök till Gyn som ligger på måndag. får så lätt blåmärken att det är löjligt. dagen efter lägger de sig i bristningarna som pryder mitt anlete här och där, vilket får mig att se ut som ngn jäkla sorts zebra.. lövely.
Näe. börjar bli dags att runda av. har börjat komma ned i varv nu. en film snurrar i bakgrunden och grabbarna (R och hans lillebror) har även de lugnat ned sig lite. brodern och hans tjej är utelåsta så de sover här inatt. inte första gången det händer, men det är första gången de inte kommer hem innan kvällen..
Kanske ska passa på att färga håret också.. börjar se kal ut i bakhuvudet igen.. färgen står i badrummet, så det är bara ren lathet från min sida nu när mina extensions är urplockade.. Men det är sånt meckel när man har slingor i.. ash. anyways.. godnatt.
