åskan dundrar ute, egentligen skulle jag nog dra ur modemet och allt annat, men jag ids inte. det verkar inte vara alltför nära ännu. filmen benjamin buttons… rullar i bakgrunden. orkar inte koncentrera mig på den. det kryper i mig. tänkte försöka skriva ur mig lite, om det ens går.

vet inte vad jag egentligen ska skriva för att göra en exorcism heller.. meningslösa ord med djupare betydelse? regnet utanför dånar öronbedövande. vackert och skrämmande på en och samma gång. min msn är tyst ikväll. de vanliga har redan sagt godnatt och hejdå.. ensam kvar. i vanlig ordning. godiset i skålen lockar inte. R´s närhet tröstar inte på samma sätt heller. vilket skrämmer mig en aning. usch vet varkens ut eller in.

har roat mig med att skicka musik och bilder till min mobil… bl.a. en ny bild på mig. dags att uppdatera sig lite. Lillasyster som ringsignal för att matcha mig. det nya temat lade jag in redan samma vecka som vi bestämde oss för att gå isär. som ett avslut för mig tror jag.. ett digitalt sådant. löjligt kanske, men det kändes nödvändigt på något twistat sätt just då.. äsch. jag vet inte. ska kanske försöka att varva ned lite.

just det, R har börjat smygröka igen. det om något är ett varningstecken för hans mående. är uppriktigt orolig. antar att det är stressen kring flytt och oss som gör sig påmind..  han svor på att aldrig börja igen, och jag vet att han brukar hålla sådana löften. men någon form av destruktivitet måste tydligen komma från hans sida. hoppas att det håller sig till cigg den här gången.  fan.  som sagt är orolig för honom. kan inte hjälpa det. går inte att klippa de banden. någonsin. inser någonstanns att jag alltid kommer att älska honom på ett eller annat vis. bästa vänner är vi och förblir, mer därtill är jag rädd. själv är jag inte ute efter någon annan. jag har L, och min kärlek till henne. visst. jakten och flirtandet på krogen thrills me, helt klart. men det är också allt jag behöver, bekräftelse.. uppmärksamheten, åtrån. löjligt. egentligen.. men jag antar att jag alltid kommer att vara sån..

regnet avtar och ökar med jämna mellanrum. ungefär som min ångest just nu. åsynen av flyttkartonger och sopsäckar gör den helt klart värre. tanken på att det verkligen är över både skrämmer mig och gör mig exalterad på samma gång. ett ”eget” liv, en ”egen” nystart. egoistiskt, javisst. men det kanske är det jag behöver just nu. lite egentid och egenrum för att komma i schack och rota mig lite igen. behöver det för att fungera som människa, det inser jag. jag kanske är en egoistiskt människa, som R sagt så många gånger. jag kanske har ett behov av att få vara just egoistisk?

med dessa förvirrande ord önskar jag er/dig en god natts sömn.