Tisdag Dag

Ser på min kontrollpanel att jag i genomsnitt har ungefär 20 besökare om dagen till den här bloggen. jag är så sjukt nyfiken på vilka Ni är! hur ni hittat hit och om ni är återkommande eller ”bara” på genomresa..  kan Ni inte skriva en liten rad som en kommentar eller något, det hade varit riktigt trevligt.

Börjar vänja mig vid vardagen igen efter den galna helgen. en enda lång verklighetsflykt för min del. ett lala-land.. välbehövligt. verkligheten närmar sig med stormsteg och hemma är kaoset om möjligt ännu värre. R är totalt i botten, snackar om att han itne kommer att klara sig, att jag kommer hitta någon ny och glömma bort honom osv osv. att han ska flytta hem till sin mor och gud vet allt. jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt han säger så jag försöker med distans att bara finnas där. ger jag för mycket av mig själv hittar ni mig snart i fosterställning bakom någon flyttlåda eller ngt. verkar lyckas med att hålla skenet uppe, inte många som frågar hur det är längre. bra eller dåligt vet jag inte, mina närmaste ser ändå igenom mina pokerfaces, ja en del av dem iaf. de som verkligen räknas. de är dessutom ganska lätträknade. tre stycken har jag. tre som ser och vet allt utan att jag behöver säga något. tre jag kan vara mig själv med på riktigt utan att behöva förklara den tomma blicken eller de ibland sponatana ångestattackerna.

Saknar. Längtar. efter tid, tid att vara vi. känn ibland som jag har en halvdålig kärleksaffär där man aldrig har tid eller utrymme att ses. Nu säger jag inte att det är så, för när vi väl ses, oavsett hur saker och ting ser ut runt omkring, känns allt fantastiskt. Vet att det inom en väldigt snar framtid kommer att bli ändring på det, och att det mesta som kretsar kring det kommer att dras upp ett eller flera snäpp. Men ORKA vänta! har väntat en evighet känns det som. har jag förresten nämt att jag är en smula otålig?