vissa dagar känner man sig bara sådär fullständigt övergiven. trots att man är omgiven av människor. en gnagande känsla inombords och en klump i halsen som inte går att svälja ned. idag har varit en sån dag, framförallt nu på eftermiddagen. syns jag? känner mig transparent, osynlig. orkar liksom inte riktigt sträcka ut handen heller.

mor och hennes väninna skulle egentligen kommit ned imorgon, men här sser ut som helvetet och jag bara orkar inte ta tag i det för någon annans skull. blåste av det hela. hörde hur besviken hon blev, försökte ge mig dåligt samvete också och frågade sen om jag möjligen kunde komma hem någonting innan jul. hinner inte, kan inte svarade jag. orkar inte hade varit mer korrekt.

jag vet att alltsammans beror på alldeles för lite sömn, för mycket krävande aktiviteter (jo, lajv kräver en massa, rent mentalt) och ruskigt dåligt väder. yttre omständigheter påverkar mitt inre något sanslöst mycket. är fortfarande speedad inombords, menn jag tar mig fram som en zombie som inte ätit människohjärna på väldigt länge. det och att jag fan knappt minns vad jag heter. fucking lövely.

orkar inte reflektera så mycket just nu.      ska komma ned för lite glögg och sällskap. får väl se om han tar med sig jycken. hade varit mysigt.

xox