..med.. mina paranoida tankegångar, panikångesten och min tro om att alla menar väl. Känns som en T all over det här. svara. ett enkelt svar räcker för mig just nu. öronsus. vill inte ta några tabletter idag. gjorde det igår, vart helt utslagen av dem. var så länge sedan jag knaprade ångestdämpande att kroppen hunnit vänja sig av med dem helt. det GÅR att hantera på egen hand. jag vet det, för jag har gjort det förut.

nu återstår bara den eviga väntan. väntan på att huvudet skall stilla sig en smula, så att hjärtklappningen kan lägga sig och på ngn form av livstecken. funderar på att sysselsätta mig med att handla lite. allt tar ju slut samtidigt här hemma.. kanske M är hemma idag..  -nope. men han slutar om en timme. tror inte att jag har hört ngt innan dess ändå, och isådanafall är det hans tur att vänta.

jag är iaf färdig sånär som på det sista. väskan stor i stort sett redo. kommer inte att lämna stan förrän jag vet med säkerhet att han är på väg. vill inte hamna i samma sits som vi gjorde med T. not ever. att se L så hjärtkrossad var fruktansvärt. nu sitter jag i hennes sits. försöker stålsätta mig, måla upp tänkbara scenarion osv. jag vet att han fick ett jobbigt besked igår och att man kan må dåligt över sådana saker. jag vet det. för jag är precis likadan själv. kanske orkar han inte prata just nu, vad vet jag, men ett sms hade räckt för mig.

äter sega popcorn från igår. gott.. men en klen tröst just nu. tänkte försöka mig på att tråckla mig in i mina jeans, efter att ha gått i mysbyxor sen i onsdags. kommer nog att göra ont, men när de väl är på plats borde det inte vara så farligt.   -så.  på plats, gjorde inte farligt ont alls.

L ringde precis. har ngnstanns att ta vägen ikväll om det blir som jag förfarar.

xox